Tysta Mari – Salt I Mina Sår lyrics

Med den blå ormen genom stan,
Genom folk som vimlar runt I tusental.
En dag till, hade hellre legat kvar,
En dag till av så lite jag.
Lever upp till andras och inte mina krav.
En timme till ingenting igen,
Jag har Garbochock I lurarna på vägen hem.
Så trött på tomheten, så trött på Hagsätras perrong.

Föare ibland så vill jag bara spränga all betong,
Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld.
Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt åare,
Men jag behöver den däare pulsen, känna hur det slåare.
Som salt I mina såare.

Stänger hjärnan näare dörrarna stängs,
Äare ett ackord I en sång som saknar refräng.
Och jag ser samma gator varje dag,
Ansikten som jag känner igen men jag,
Har aldrig hört ett ord, bara tomma blickar, inget prat.
Och det e mörkt under ögonen I spegeln.
Stirrat ut genom rutan hela vägen,
Som ett skepp med revade segel.

Föare ibland så vill jag bara spränga all betong,
Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld.
Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt åare,
Men jag behöver den däare pulsen, känna hur det slåare.
Som salt I mina såare.

Men jag lever och läare,
Det äare samma föare dom flesta häare,
Däare ansiktena äare färgade av neon,
Och varje vänligt leende e som ett hån.
Man växer upp och man faller in,
Man blir allt man aldrig skulle bli.

Föare ibland så vill jag bara spränga all betong,
Slå sönder hela stan till tonerna av Blått & Guld.
Fast ibland så vill jag låsa in mig I nåt åare,
Men jag behöver den däare pulsen, känna hur det slåare.
Som salt I mina såare.