Nordstjärnan vandrar min dunkelblåa vy
Naturen slår på sin harpas strängar
Trollelden skär genom bergluft och sky
Upplyser talhed och spirande ängar
En ögonfägnad som väcker minnet
En tjusarkraft som fjättrar sinnet
Morgondimma tågar med dagg i förbund
Smyger sakta fram under fäders granar
Den frommaste drömsyn vid sikttändarns lund
I jordens märg nu källorna manar